Jag har roligt när jag gör bild. Det är en daglig utmaning att hitta det rätta uttrycket som ska förmedla känslan, stämningsläget, atmosfären jag vill skildra. Somliga dagar jobbar jag bara på för att hinna hålla jämna steg med idéerna. Andra dagar måste jag tänka länge och njuter då av att själv gå in i och vandra runt i mina bilders värld. Fantasin, slumpen och leken är mycket generösa följeslagare som för mig framåt och ger mening åt min arbetsdag. Seendet är viktigt. Och varandet. Materialet är min arbetskamrat, som ständigt vill något själv redan innan jag drar det första strecket. Det är spännande att ta reda på vad.

Jag gör grafik, till exempel färgträsnitt, och då skär jag en "stock" för varje färg. Drivs av nyfikenhet på hur det ska bli när jag trycker det. För även om jag har bilden klar inne i huvudet när jag börjar arbeta, så går resan från A till B aldrig den kortaste vägen. Bilden är som ett älskat och bångstyrigt barn. Det blir mycket "spill" på vägen, eller juveler, det varierar.

Hantverket är förlösande för arbetsprocessen. Det är händernas vana. Jag kan lita på deras erfarenhet. Händerna känner materialet. Öga, hand och hjärta är nog vad jag mest använder, förutom trä, papper, tusch, blyerts, tryckfärg och verktygen. Ständigt är jag på en inre resa. Ibland går mina bilders betraktare med en bit på vägen.